Hände flera positiva saker idag, som värmde mitt hjärta.
Småsaker egentligen, men de betyder så oerhört mycket.

---

Carina kom till mig och frågade om jag glömt en teckning i deras klassrum.
Nej, jag ritar inte...Hon måste förväxlat mig.

"Men du satt ju mittemot Maria och tecknade, med kol"
Då slog det mig att jag glömt slänga min kladd som jag, ja, kladdat med...
Och bad om ursäkt att jag glömt slänga den.
"Nej!Släng den inte, det får du inte!"
"Nähe?..."
"Den är jättefin, verkligen en bra början på nåt bra! Många som gått förbi har stannat och beudrats!"

Jag stod tyst och tittade på henne med misstänksam blick o.O
Hon MÅSTE förväxlat mig med nån annan,
men när sedan Maria kom och berättade att det var så positiva reaktioner på min bild, så fattade jag att det var min...

Malin växte en meter ungefär ;)

---

Sen var Eugene och hälsade på.
Han skrämde skiten ur mig, men det var det värt, helt klart :D
Kul att träffa honom igen, han är verkligen en klippa.

Vi bestämde oss för en kaffe inom en snar framtid.
Look forward to it!

---

Kände mig ju smått spänd och nere idag annars, så jag lånade en gitarr från Musik, och satte mig hos Arsi.
Gladde mig oerhört att jag kunde ta flera ackord utan att handen svullnade. Så glad blidde jag :)
Ännu gladare blev jag när Arsi frågade om jag hade gått musik-skola och om jag övade hemma dagligen...

Lilla jag har haft många anledningar att växa idag, och jag har inte ens behövt vara ute med håven ;)

Ändå...

---

Jag räds inför det samtalet jag kommer få...
Jag vill inte... Kan hon inte bara förstå att han mår bra med oss, och det hade hon med gjort....
Hon låter honom inte gå på skolan, för då "blir han som mig".

Vissa saker är bara ren klantighet.
Hon menar inte att vara elak, men det tar så hårt,
och vissa saker gör så ont...

---

Jag funderar ganska ofta på det här med föräldrar och barn.
Att adoptera är en process som är svår och dyr att genomföra.
Vissa krav ställs på de blivande föräldrarna, och vissa saker som krävs kan verka nästintill bisarra,
MEN jag är glad att det är så.
Jag är glad att man kollar upp föräldrarna innan så man är mer säker på att barnen får det bra.
MEN, är det inte fruktansvärt orättvist att hur många som helst, som kan få biologiska barn, missbrukar sitt föräldraskap?
När man blir gravid så är det minsann ingen soc-tant som granskar föräldrarna.
Jag känner till hur många junkies som helst, t ex, som skaffat barn efter barn som de misshandlat såväl psykiskt som fysiskt.

Att ta sig an en annan individs liv, det är ett enormt ansvar.
Så sorgligt att så många missbrukar det.

Sen finns det människor som hade blivit världens bästa föräldrar,
men som inte kan få egna barn, eller adoptera, eller inseminera.