Boken

Solen förstärkte Anas mandelbruna, vackra ögon då hon steg av skolbussen på Fegenbergskolan där hon gick.
Hon älskade skolan.
Trots daglig misshandel och våldtäkter, så älskade hon skolan.
Kanske för att hon fick bekräftelse av lärarna i det hon gjorde?

Ana var duktig i skolan, särskilt när det kom till språk.
Redan vid åtta års ålder kunde hon skriva berättelser som hon läste upp med inlevelse och drama,
vilket förbluffade hennes lärare.

Anas klass bestod av 15 elever, vilken var en sammansvetsad grupp. Bortsett från Ana.

Hon vred sig av förtvivlan och ångest i sängen där hon låg.
En känsla av skam fyllde hennes sinne.
Hon mindes föregående kväll, liksom många kvällar innan.
Och dagar också för den delen.
Hon ryste av minnet som etsat sig fast i henne.

Han hade trevat med fingrarna på hennes lår med en paralyserad blick av åtrå.
Rörelserna hade varit försiktiga,
till en början.
Föriktigheten avtog så fort hon visade tecken på osäkerhet,
vilket var ganska tidigt.
Han slet av henne kläderna och var gång blev han lika förundrad över hennes tysthet och medgörlighet,
men lade inte så mycket mer tankeverksamhet på henne, utan fortsatte i vanlig ordning.

Det hade blivit som en ritual.
Allt gick på automatik.
Han visste precis vad de kommande 15 minuterna hade att vänta,
om ens så länge.
Det enda han aldrig kunde förutsäga vart just det,
att han inte visste hur mycket tid som fanns.
Näst intill ett apatiskt tillstånd spred sig över den sexåriga flicka som låg på soffan framför honom.



Hon vred sig mer intensivt då hon i sitt inre kunde höra det han sagt till henne så många gånger förr;

-"Du vill ha mig, jag vet det"

Ville hon det? Det visste hon inte själv. Och varför hade han annars förgripit sig på henne gång på gång?

-"Får jag spruta i din lilla fitta?"

Han frågade så snällt, och det betydde mycket för henne.
Just det faktum att hon blev tillfrågad.
Han visste det, han var farligt medveten om hennes undergivenhet.
Så varje gång hon fick den frågan gjorde hon ifrån sig ett läte som han tolkade som ett " ja"

Han tog henne, hårt och brutalt.
Hon grät, men tyst tittandes i väggen då hon fortfarande var i ett likgiltigt tillstånd. Skam.

Efter akten skickade han ut henne på toaletten.

"Ana, tvätta dig ordentligt nu!"

Hon tvättade i vilt förtvivlan upp det som rann längs hennes ben.
Vilken annan sexåring som helst hade nog blivit hysterisk av den mängd blod som blandades med det vita, halvgenomskinliga sekret som rann från hennes könsorgan.
Men inte Ana. Hon var van.