Ebay-shoppoholic....
Dear god gracious... Fy fan vad man blir sjuk av att titta på ebay...
Sitter just för tillfället och dregglar över en massa grejjer med drakmotiv :D
Men men, man kan inte få allt här i världen ;)
Men titta går ju =)
Har beställt lite hårfärg därifrån.
Manic Panic är det märket jag rekomenderar, håller skitbra!
Bara att det är svårt att få tag i med vettiga priser, men man får inte vara för snål heller.
Igår sprang jag ner till Lokstallarna för att kolla in Neos föreställning,
vilken va helt underbar! Måste dit o kolla på söndag också!
Marina och jag satt och pratade en del om djupa grejer häromdan igen. Det brukar bli så när vi sitter och filosoferar.
Hon hade kommit fram till att en av böckerna hon nyligen läst ut, Vingklippt Ängel, lika gärna kunde skrivits av mig då mycket var snarlikt av det jag berättat för henne om.
Då sa hon också att hon tycker jag borde skriva , just , en bok. Om mitt liv.
Funderingar på det har väl funnits innan, men man är så rädd...Jag är iallafall rädd, för hur man än vrider och vänder på det kommer nån i ens närhet skadas.
En som jag vet helt klart, som har stor påverkan i min uppväxt utan att faktiskt vilja inse det själv.
Marinas svar på detta var att jag kunde ju faktiskt skriva under pseudonym....
Ja, vi får väl se hur det går med det.
Denna veckan kommer förmodligen Mikaels syrra, Bibbi, för att hämta Ozzy.
Det går inte längre. Jag är så ledsen för detta, men vad ska man göra?
Alternativet är avlivning.
Han har senaste halvåret börjat beté sig mer och mer skumt.
Aggresiv och gör utfall mot, andra hundar, främmande / mindre främmande män, och till och med mig.
Han lyssnar inte, trots intensiv träning ( både gällande "fot",lydnad,spår m.m) varenda dag.
Nästa gång man går ut e det helt glömt och han total ignorerar en.
Mina händer och leder blir allt sämre och sämre.
Ozzy sliter och drar och när han går till anfall mot andra hundar klarar jag knappt hålla honom, kan för fan knappt diska utan att pausa varannan minut. Så tänk en 50 kg´s schäfer som inte har nånsomhelst respekt eller spärr.
Det värsta är nog hans blockeringar.
Fy fan vad sorgligt detta känns, men som sagt, vad fan ska man göra.
Sitter just för tillfället och dregglar över en massa grejjer med drakmotiv :D
Men men, man kan inte få allt här i världen ;)
Men titta går ju =)
Har beställt lite hårfärg därifrån.
Manic Panic är det märket jag rekomenderar, håller skitbra!
Bara att det är svårt att få tag i med vettiga priser, men man får inte vara för snål heller.
Igår sprang jag ner till Lokstallarna för att kolla in Neos föreställning,
vilken va helt underbar! Måste dit o kolla på söndag också!
Marina och jag satt och pratade en del om djupa grejer häromdan igen. Det brukar bli så när vi sitter och filosoferar.
Hon hade kommit fram till att en av böckerna hon nyligen läst ut, Vingklippt Ängel, lika gärna kunde skrivits av mig då mycket var snarlikt av det jag berättat för henne om.
Då sa hon också att hon tycker jag borde skriva , just , en bok. Om mitt liv.
Funderingar på det har väl funnits innan, men man är så rädd...Jag är iallafall rädd, för hur man än vrider och vänder på det kommer nån i ens närhet skadas.
En som jag vet helt klart, som har stor påverkan i min uppväxt utan att faktiskt vilja inse det själv.
Marinas svar på detta var att jag kunde ju faktiskt skriva under pseudonym....
Ja, vi får väl se hur det går med det.
Denna veckan kommer förmodligen Mikaels syrra, Bibbi, för att hämta Ozzy.
Det går inte längre. Jag är så ledsen för detta, men vad ska man göra?
Alternativet är avlivning.
Han har senaste halvåret börjat beté sig mer och mer skumt.
Aggresiv och gör utfall mot, andra hundar, främmande / mindre främmande män, och till och med mig.
Han lyssnar inte, trots intensiv träning ( både gällande "fot",lydnad,spår m.m) varenda dag.
Nästa gång man går ut e det helt glömt och han total ignorerar en.
Mina händer och leder blir allt sämre och sämre.
Ozzy sliter och drar och när han går till anfall mot andra hundar klarar jag knappt hålla honom, kan för fan knappt diska utan att pausa varannan minut. Så tänk en 50 kg´s schäfer som inte har nånsomhelst respekt eller spärr.
Det värsta är nog hans blockeringar.
Fy fan vad sorgligt detta känns, men som sagt, vad fan ska man göra.
Kommentarer
Trackback
Aktuellt
