Bland de mest patetiska påhopp jag vart med om inträffade idag.
Ja, helt klart.

Lilla helvetet bröt ut i klassen imorse.
Jag blev rakt utpekad och påhoppad, och när det inte fanns mening i det han sa (eller skrek...) och han fattade att det var så...
Då fanns det bara en sak kvar för honom att säga; "Vad fan är det för fel på dig Malin?!??"

Ja,vad fanns det då att säga?
Jag vill hålla ryggen fri, jag fattar inte meningen med personangrepp, och jag skulle aldrig sjunka så lågt.

Jag har alltid vart den som visat honom hänsyn. Hart jag haft nåt att säga honom, så har jag för det första tagit det i enrum med honom.
Det enda han var ute efter nu, det var att blotta mig.
Dom känner till min konflikträdsla.

Detta är enda gången jag inte vart rädd.
Detta e också ända gången jag stått upp för mig själv, för dom har betett sig så jävla illa mot mig.

ALDRIG mer!

Förnedring-tv är slut...