Satt här och funderade fram och tillbaka.
Kom fram till att detta inte är något för mig, rent  ekonomiskt åtminstonde.
Bussen / tåget kostar 1200:- varje månad,
och de e hälften av vad jag tjänar på min deltid. Så det känns som att det kan va just nu.

Jag säger bara en sak ;
Fy fan för dagen så kallade välfärdssamhälle!

Vart tvungen att åka in på akuten ikväll,
vilket var anledningen till att jag var tvungen att vara hemma från jobbet ikväll.

Har under flera år haft blödande tarm men aldrig tagit det på allvar förrän igår kväll, då det kom en kaskad av blod.
Så jag ringde rådgivningen, vilka tyckte jag skulle kontakta Brunnsgården där jag är skriven.
Så idag gjorde jag så, men de hade enbart telefonsvararen på (?).

Så akuten fick det bli.
(Tack snälla Totte för att du är så snäll och go och kör mig varje gång, guldstjärna till dig).

Däär väntade vi blott en timme vilken jag surade bort med fakturan i åtanke.
300 baloobas, för att sno Martys uttryck.....

Rena jävla rånhelvetet.
Och för vad?!?

Jo, konstaterandet av att jag har en spricka och man kan inte se längre än så ikväll, utan jag måste till narkosen snarast möjligt.....

Idioti..

Ja hörni, det är nog inte meningen att jag ska baka.
Inte bullar iallafall....
För någon vecka sedan var Micke gottesugen,
och gullig som man är ställde man sig för att baka bullar kl 22.30.

Total katastrof.
Pizzadeg med smak av kanel....

Men Micke åt och knaprade med något snett léende...

Han tyckte gesten var så gullig att han åt fem bullar, resterande två plåtar fick slängas.
Men vad gör det om hundra år, tänker ni.

Jovars, om det bara hade varit ETT misslyckat bullbak, så hade jag med släppt det.

Men ack...

Igår tog jag mod till mig, och följde receptet i min gamla hemkunskapsbok till punkt och pricka.
Men...

Ne... Degen ville inte jäsa...

Och i vanlig ordning;
Micke o Robin åt i ren panik för att inte såra mig.

Sen att Rob fick gå å kräkas hör inte hit.....

Idag,tänkte jag ta ett annat recept,
för de ska väl inte vara SÅ JÄVLA SVÅRT ATT BAKA NÅGRA   BULLJÄVLAR!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?

Jodå....
Stått i sisådär 4-5 timmar och bakat, enligt olika recept....

Men NEJ!

Nu skiter jag i detta och återgår till det jag kan.

Vilket är det ironiska i det hela...
När det kommer till avancerade latinamerikanska rätter och desserter är det inga som helst problem, men att följa ett recept ...Nä..

Lika bra att acceptera att jag inte kommer bli nån bullmamma...
Nånsin...

;)

Jag har en längre tid gått och funderat lite.

Tänk om han dör?
 Skulle jag kunna leva ett normalt liv vetande att jag hade kunnat förändra saker och ting?

Varför klarar andra av den typen av kontakt, men inte jag?
Varför ska allting alltid vara svart eller vitt för mig?
Varför måste jag alltid bli hysterisk de gånger han hör av sig, börja grubbla på varför han inte älskar mig etc.

Iallafall har mina funderingar börjat gå steget längre ;

*Han är ingen ELAK människa, bara väldigt egoistisk
*Han älskar oss, han är bara oförmögen att visa det
*Vad som än händer, och hur lite jag än vill acceptera det, så är han och förblir min pappa

Så jag ringde i förrgår.
Han blev mäkta förvånad och lycklig.

Under hela samtalet hade jag bara en sak i åtanke
"måste hålla distansen,malin"..

Och jag lyckades.

Så länge jag medveten går in i denna situationen, kan jag kanske hantera det.
Tidigare har det inte funnits nån logik, enbart ren desperation av att få ha min pappa och få tillbaka de minnen jag har.
För vad är logik när en barnalös flicka vill ha en pappa?

Men som sagt är det annorlunda nu.

Efter samtalet kände jag mig lättad.

Enormt lättad.

Jag gjorde detta för min egen skull.

Och det bästa av allt,

jag var ärlig och det kom från hjärtat, när jag sa att jag var glad för hans skull.

Igår började jobbet för mig.
Sökte till Media Center i Ronneby, och fick det.

Jag kom dit och gjorde en bokning första timmen,
inte illa kan man tycka, men jag var minsann inte nöjd ;)

Stämningen kändes ok, och övrigt också.
Men det är klart att det tar lite tid att komma in i en ny miljö och lära känna nya människor.

Det gör jag väl lagom tills jag ska sluta;)

Kommer inte vara kvar mer än en månad antagligen, eftersom jag har skolan.

Senaste dagarna har jag varit lite på spänn, längtat etfer just idag. Det var nämligen dags att träffa Anna. April var sist jag var hos henne. Dags att börja sköta mig nu. Så jag bad om att få börja gå minst en gång i veckan igen. I augusti börjar vi stenhårt igen, även med KBT. ^^ÄNTLIGEN^^

Tänkte prova affilateprogrammen via Double.net =)

Äntligen är tanden borta! Som jag längtat i månader!!!
Så nu tog jag med den onda djävulen hem. Ska använda den som voodoo-docka ^^

Morsan ringde och sa att Robin inte alls skulle finansiera sitt boende själv hos oss,
utan att hon (logiskt sätt) Skulle göra det.

Så då kom vi fram till en summa som lät rimlig så kör vi på så fort han vill komma över.

Micke träffade på Rickard ( personalchef på C4U..)
Han ville tydligen att jag skulle ringa honom, dom är i enormt stort behov av en spansktalande kundtjänstare.
Så då kan man passa på å pressa lönen lite med ;)

Får se vad som händer. Vill väldigt ogärna tillbaka dit med tanke på vad som hänt.
Å andra sidan, jag måste ha ett jobb.
Prova iallafall.

Nu ska jag laga lite mat och skura golven ^^

Kram på er

Idag är det utröjjning i garderoben som gällt  =)

Allt för att lillebror ska känna sig välkommen.
Han kom en stund och myste med syrran sin :)

Nu e de matlagningsdags =)

Jahapp,
måndag då,
och jag måste säga att jag är besviken på mig själv då jag inte var ett dugg nykter i lördags.

Men å andra sidan höll jag mig städad och inte ett dugg pinsam :)
Lycklig och go, trots lip-attacker hemma samma dag.

Robin kommer nog flytta hem till oss en period, vilket jag är tacksam över.
Ska ta och rensa ut i källare och garderober och fixa plats till min lill-kille ^^

Ska ta och hjälpa Mike lite på lagret ikväll, han står utan personal igen.
Illa.

Men jag får roligt iallafall :)

En sväng på glassbåten igår kväll med Anders o filosoferade över fåglar, ronneby och livets andra viktigheter =)
Alltid mysigt att träffa Anders, han är så go ^^

Åh, åh!
Petra o Totte har kommit hem från festivalen i Borlänge nu! Skönt att ha dom hemma igen =)