Ja hörni, det är nog inte meningen att jag ska baka.
Inte bullar iallafall....
För någon vecka sedan var Micke gottesugen,
och gullig som man är ställde man sig för att baka bullar kl 22.30.

Total katastrof.
Pizzadeg med smak av kanel....

Men Micke åt och knaprade med något snett léende...

Han tyckte gesten var så gullig att han åt fem bullar, resterande två plåtar fick slängas.
Men vad gör det om hundra år, tänker ni.

Jovars, om det bara hade varit ETT misslyckat bullbak, så hade jag med släppt det.

Men ack...

Igår tog jag mod till mig, och följde receptet i min gamla hemkunskapsbok till punkt och pricka.
Men...

Ne... Degen ville inte jäsa...

Och i vanlig ordning;
Micke o Robin åt i ren panik för att inte såra mig.

Sen att Rob fick gå å kräkas hör inte hit.....

Idag,tänkte jag ta ett annat recept,
för de ska väl inte vara SÅ JÄVLA SVÅRT ATT BAKA NÅGRA   BULLJÄVLAR!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?

Jodå....
Stått i sisådär 4-5 timmar och bakat, enligt olika recept....

Men NEJ!

Nu skiter jag i detta och återgår till det jag kan.

Vilket är det ironiska i det hela...
När det kommer till avancerade latinamerikanska rätter och desserter är det inga som helst problem, men att följa ett recept ...Nä..

Lika bra att acceptera att jag inte kommer bli nån bullmamma...
Nånsin...

;)